Jaktäventyr i Norrbotten Av Håkan Johansson Klass 9d En gång för 3-4 år sedan bestämde jag och mina bröder att vi skulle åka på en jaktresa till Norrbotten. Närmare bestämt till Junosuando. Pappa skulle också följa med. Vi skulle fara den sista augusti för harjakten börjar den första september. Den första jaktmorgonen steg vi upp kring fyratiden. Vi hade tre hundar med oss. Två tikar och en hund: Tuna, Trixa och Pil. Det blev bestämt att Pil skulle vila första dagen för han var litet ömfotad men nog bäst på att driva. Jag och Kjell skulle ta Trixa. Pappa och Kurt skulle ta Tuna och fara en halvmil längre bort från jaktkojan. Trixa fick genast slag på en hare och det tog inte många minuter förrän haren var uppe. Hon drev väl haren ungefär en timme utan avbrott då jag fick se villebrådet komma fram till vägen och emot mig. Haren var väl ungefär 30 m ifrån mig när jag lade bössan mot axeln och tryckte av. Jag träffade och haren låg stendöd på vägen. Medan jag tog ut tarmarna m.m. hörde jag fortfarande Trixa driva. Då tänkte jag att det var nog en stänkhare jag hade skjutit. För därefter hörde jag Kjell skjuta och jag anropade därefter och frågade om han skjutit något. Det hade han gjort. En stor gammelhare. Innan dagen var slut hade jag och Kjell skjutit två harar till efter Trixa. Vi var mycket nöjda både med hunden och jaktbytet. När vi kom till jaktkojan träffade vi pappa och Kurt. De hade också haft en lyckosam dag. Tuna hade drivit en hare i en och en halv timme innan de sköt den. Därefter hade två harar till stupat för Kurts och pappas bössor. Andra dagen skulle Pil få komma ut och springa. Tuna och Trixa skulle ut och jaga nästkommande dag var det tänkt i alla fall. Pil var som sagt bäst av de tre att driva. Han var mycket snabb och hade ett utsökt skall. Det utmärkte sig också när han drev en hare i en timme med ett skall som hördes en halvmil bort. Då dagen var slut hade han drivit två harar till och dessa hade också skjutits. Den näst sista jaktdagen regnade det på morgonen och nästan hela dagen. Det gick inte att jaga för det regnade för mycket. Men då det slutade beslutade jag, Kurt Kjell och pappa oss för att jaga fågel. Då vi hade gått ca 2 km kom vi till en tallkläpp. Där flög det plötsligt upp en flock orrar på en 10 - 15 st. Alla fyra slängde upp bössorna på axeln och tryckte av. Bytet blev 5 st. En av oss hade haft sån tur att han fått två orrar på ett skott. Den sista dagen regnade det också så mycket att vi inte kunde jaga. Så vi beslöt att fara hem med jaktbytet, 10 harar och 5 orrar. Inte så dåligt, eller hur! Lärarens kommentar: “Livfullt och välskrivet, visar på goda kunskaper inom jakten! Men jag tycker att det är så grymt! Harar är så fina!”

Håkan Johansson här vid mera mogen ålder - men fortfarande en hängiven jägare. Hans berättelse här bredvid är ett lysande exempel på hur viktigt det är för oss jägare att bereda ungdomar tillfällen till jakt för att väcka deras intresse för det vi själva älskar.